Jeg er ikke veldig mye for poesi, synes det fort kan bli rart og abstrakt. Konkrete dikter derimot kan jeg like veldig godt.
Jeg har en favoritt og det er Gustaf Fröding. 💚
Han er oppvokst nesten på samme sted som meg og vi har lært og hørt om ham gjennom hele skolgangen. Både dikter, sanger og dans.
Jeg liker spesielt godt de enkle, värmländska tekstene.
Her er en av de fineste jeg vet om:
🌿 "Det glittrar så gnistrande vackert i ån,
det kvittrar så lustigt i furen.
Här ligger jag lat som en bortskämd son
i knät på min moder naturen.
Det sjunger och doftar och lyser och ler
från jorden och himlen och allt jag ser.
Det är, som om vinden ett budskap mig bär
om lyckliga dagar, som randas,
mitt blod är i oro, jag tror jag är kär
- i vem? - ack i allt, som andas.
Jag ville, att himlen och jordens allt
låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt." 🌿
(I ungdomen av Gustaf Fröding)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar